NYTT. Ingen krönika men en blogg.

Jag åkte till USA hösten 09. Här kan du läsa och se bilder från resan dag för dag.

 

 

Brepenseln.

 

Städade logen. Hittade ett 1,5 meter långt järnrör med en trasmatta längsefter. En uppfinning från -87. Använde en gång, sedan belagd med körförbud av min äkta trefjärdedel. Liten är hon Myran men när det kommer till meningsskiljaktigheter gällande trädgård och därmed jämförbar verksamhet har jag bara en kvarts röst.

 

1987. Solen brände. Den stod högt på himlen fast klockan var sex på kvällen. På altanen var det som vanligt vindstilla. Och hett. Vi låg på var sin filt med en kudde bekvämt tillpuffad under nacken. Ett sånt där filmiskt läge. Läge lugnt. Läge perfekt. Men Myran var inte nöjd.

-Nu torkar altanen ut, sade hon.

-Jag kan känna hur den blir spröd och fnösar ihop. Känn på den, torrsprickor, överallt.

Altantrallet var nytt sedan tre år. Jag hade köpt det billigaste, tunnaste utskott jag kunnat hitta. Huset var nybyggt och ekonomin stadig så till vida att den låg konstant och därmed var de positiva sakerna avklarade om den saken.

 

En annan grej var att jag renoverade en Cadillac i garaget och då har man inte råd med dyra altaner.. Nu hade Myran fått sitt impregnerade trall. Nu kunde det väl vara lugnt i 30 år.

-Nähej, nu skulle den oljas.

Vad var då den svindyra impregneringen bra för? Och fatta vilken tid det tar från bilskruvandet att byta olja på 30 kvadratmeter altan varje år. Och träoljan !! Den kostade mer än hydrauloljan till automatväxellådan. Så kan vi inte ha det.

 

En dag när Myran var på jobbet skred jag till verket. Man hade väl varit med och spolat isen i SUIF på sextiotalet. Mattor indränkta i vatten som drogs över isen gjorde susen i periodpausen. Ett järnrör försågs med två av mormors trasmattor. Jag hade planerat det noga och köpt hem 25 liter smorning. Inte då trams som träolja där man tar betalt för etiketten. Nej, vad var det som hette olja och som kostade 3 kronor litern 1987.

-Jo, dieselolja.

Det mest förbisedda av träbehandlingar. Mitt framför näsan på oss men bara Krantz var tillräckligt skarp för att se ljuset.

-Glugg, glugg, glugg, mattorna dränktes in med diesel. Det gick finfint att dra på flödigt med det billiga smörjmedlet. Sedan drog jag röret med de släpande mattorna över altanen. Det tog en minut att olja 30 kvadrat.

-Det kallar jag brepensel.

En minut till och jag hade dränkt in hela uteplatsen i 15 liter diesel. Fett, fort och närapå fritt. Så ska en slipsten dras.

 

Den kvällen låg vi inte på altanen. Den luktade traktor och såg ut som en nyspolad skridskobana. Jag minns att Myran pratade länge med mig vid sänggåendet. Jag kommer inte ihåg allt i detalj men hennes resonemang gick ut på att den dummaste mörten i sjön hade en hjärna som stod sig väl i jämförelse med min.

 

Efter några veckor var bräderna vita och pudriga. Träådringen hade rest upp ur virket och kvistarna hade ramlat ur kvisthålen. Det var som om den var tuperad. Som om den rest ragg. Så har vi haft sedan -87. Inte en badhanduk har blåst av den vad jag kan minnas. Filtarna har häftat som på kardborrband. Man har fått sprätta loss dem med en speciell filtsprätt.  I år har vi byggt en ny altan. Tjockaste, dyraste virket. Len som en bilratt och Myran sköter underhållet.

-Undrar om SUIF behöver en spolmatta?