Ni har nu kommit till Härnösands Musik & kulturskolas äldsta ungdomsorkester. Orkestern har funnits i Härnösand sedan 1969. Paradorkestern är en marscherande- och konserterande blåsorkester, med drill, flagg och tamburmajorer.

Orkestern är under ledning av dirigent Håkan Salomonsson sedan 1993. Han har studerat till brasspedagog och dirigent vid musikhögskolan i Malmö, samt drill/dans-instruktörerna Lena Widmark & Malin Hjortsmark.

Vi finns även på Facebook!

Härnösands paradorkester är understödd av en ideell föräldraförening som har till uppgift att stödja orkestern. Via denna förening kan man hyra orkestern till olika större eller mindre evenemang, beroende på kundens önskemål.

Styrelsen består av:

Marie Backholm	Ordförande	Susanne Nyberg	Sekreterare
Helene Sjödin	Kassör
Hans Lundström	Ledamot	Hans Vesterlund	Ledamot
Helen Thelberg	Ledamot	Sara Isaksson	Ledamot, uniformsansvarig
Stig Westin	Suppleant	Ann-Charlotte Sandelin Jonsson	Suppleant, t.f. kassör
Birgitta Sandberg Olsson	Suppleant	Anna Tjell	Suppleant
Håkan Salomonsson	Orkesterdirigent	Lena Widmark	Ledare Flagg, uniformsansvarig
Erika Nordling	Ungdomsrepresentant	Malin Hjortsmark	Ledare Drill, uniformsansvarig

 

Då drömmen blev verklighet

En vacker sommarkväll I början på 60-talet var jag med om en musikupplevelse, jag aldrig kommer att glömma. Jag hade läst i tidningen att Bispehaugens ungdomskorp från Trondheim skulle spela i Härnösand. orkestern kom marscherande på Nybrogatan, med drill och flaggflickor i täten och gjorde en uppvisning som jag aldrig tidigare varit med om.
Deras fina uniformer och uppträdande var helt fantastiskt. Jag blev helt betagen och sa till en god vän: ”tänk om det fanns en liknande orkester i Härnösand.” Inte kunde jag väl drömma om, att jag några år senare skulle vara ledare för en sådan orkester.
Jag var vid den tiden dirigent för FCO blåsorkester och min fritid upptogs helt av olika övningar, musikcirklar och konserter. 1965 kunde jag sluta mitt jobb på Tobaksbolaget för att ägna mig åt musik på heltid.

Musiklärare

1966 fick jag anställning på kommunala Musikskolan i Härnösand som blåslärare Jag skulle lära drygt 100 elever att spela. eftersom jag var ensam blåslärare på skolan, fick jag ta hand om alla sorters blåsinstrument, så det första jag fick göra var att lära mig själv att spela flöjt, klarinett och saxofon. Antalet elever ökade snabbt, 1966 var det 123 elever och 1969,459 elever. Så nu fanns det underlag för en stor orkester.

Första mötet

Första gången jag träffade Barbro Ekinge var vid skolstarten 1967. Hon följde med sin yngre syster som skulle spela valthorn för mig. Vi gick runt i lokalerna på musikskolan och när vi kom till orkestersalen, såg Barbro en tamburmajorstav, som stod i ett hörn. ”Har ni tamburmajor också?” frågade Barbro. Nej, det har vi inte,” svarade jag, men vi hoppas hitta någon som är intresserad. Då berättade Barbro att hennes bästa kompis i Nyköping hade varit tamburmajor och lärt Barbro hur man hanterar en tamburmajorstav. Bra, sa jag, då får du bli vår tamburmajor.”

Vi kom överens att hon skulle göra sitt första framträdande tillsammans med FCO-orkestern, vid Barnens Dags- tåget en månad senare. Här skriver Barbro själv om sitt första möte med mig. ”Hösten 1967 träffade jag Arne Larsson första gången. Det mötet resulterade i att jag gick hem med en tamburmajorsstav i handen. (Jag hade alltid drömt om att bli tamburmajor) Barbro satte igång och övade på tamburmajorsstaven och vid Barnens Dags-tåget samma höst gick hon i täten för FCO-orkestern.
Det var första gången mig veterligt som vi hade en tamburmajor i Härnösand.Samarbetet med Barbro fortsatte och jag berättade för henne om drillflickorna i den norska ungdomsorkestern. Hon var till att börja med lite tveksam, men vi beslöt att köpa några drillstavar. Den alltid lika hygglige musikhandlaren Gustav Hagström beställde stavar från Norge och Barbro kunde börja träna några flickor.

Det var tre pianoelever, Pia Albertsson, Christina Ederbert och Lena Enqvist, som blev de första drillflickorna. 'varken Barbro eller jag hade den minsta aning om hur de skulle hantera drillstavarna, men på den medföljande bruksanvisningen fanns en åtta utritad, så flickorna tog tag i staven och svängde den framför sig som en liggande åtta. Det var det första drillprogrammet, långt från de norska flickornas fingerfärdighet. Men vi hade kommit ett steg närmare vår dröm n en orkester med drill-och flaggtlickor.
Vintern 67-68 växte orkestern och vi kom så långt att vi började marschträna på Landgren-hallen. Orkestern delades in i två grupper. Måndagsblåsarna och Torsdagsblåsarna. Måndagsblåsarna hade större repertoar och kunde redan nu göra några framträdande. Torsdagsblåsarna spelade lite enklare melodier, men när vi slog ihop de båda grupperna lät det ganska bra. Då var det ungefär 50 musikanter.

Jag fick hjälp med trumslagarna av Rickard Östman, som hade varit militärmusiker. Han blev så småningom anställd på musikskolan. Barbro tränade våra drillflickor som också fick lära sig konsten att hantera en tamburmajorstav. När våren kom var vi redo för den första skolgårdskonserten. Men den dagen hade vi otur, för det dalade stora snöflingor på morgonen, fast det var i mitten av maj. Jag frågade ungdomarna om vi skulle ställa in konserten, men alla ville spela, vi hade ju övat så mycket på programmet. Det var en frusen skara som spelade, men det blev stor succé.

Första marschen

Den 7 juni 1968 marscherade vi första gången genom stan. Det var Landgrenskolans avslutning och det var Christina Ederbert som var tamburmajor. Bakom henne gick Pia Albertsson och Lena Enqvist som drillflickor. Christina var den enda som hade uniform. De andra ungdomarna hade sina examenskläder på sig så det var en ganska brokig skara som marscherade till domkyrkan.
Våra drillflickor snurrade glatt sina åttor och jag vill minnas att vi spelade några enkla marscher. Efter sommarlovet börde vi fundera på hur vi få fart på drill-och flaggavdelningen. Jag tog kontakt med Sven-Erik Westerlund, vid Sandöbron som i flera år engagerat Bispehaugens ungdomskorp och med hans hjälp fick Barbro telefonkontakt med ledaren för Bispehaugen, Rolf Stokke, och fick löfte om att få komma till Trondheim för att lära sig drilla och flagga.

När hon kom hem igen var hon fulladdad med idéer och vi kunde läsa i Västernorrlands Allehanda om hennes utbildning. Den dagen lades grunden till Paradorkesterns populära drill-och flaggavdelning, som lever fortfarande i Barbros anda, tack vare duktiga instruktörer som Christin Lindberg, Lena Lundqvist, Ingrid Grundström och många fler.

Nu hade vi kommit så långt med vår orkester att det v ar dags att börja fundera på uniformer. Vi hade fått 35.000:- från kommunen så vi kunde köpa tyg, knappar, stövlar, snoddar och andra tillbehör. Till orkestern hade jag tänkt mig en blå jacka och gråa byxor med blå revärer till pojkarna och gråa kjolar till flickorna. Ett av mina problem var att hitta tyg med den rätta blå färgen som jag ville ha och tack vare en förälder som hade goda kontakter lyckades vi hitta det tyget r. och vi kunde starta tillverkningen.
Det blev konfektionskolan på gamla Vanföret som skulle sy upp uniformerna. Et tog hela vintern 68-69 innan det blev färdigt. Under tiden letade jag efter en passande mössa och fick till slut låna en FN-basker som vi provade och den tyckte vi var bra, men hade tyvärr fel färg. Efter många om och men fick jag kontakt med en firma som kunde tillverka baskrar i rätt färg. uniformerna pryddes med snoddar och galoner och med silverknappar och musiklyror och på alla uniformer syddes kommunens stadsvapen på vänster ärm, vilket vi fortfarande har. Våen 1969 blev allting klart och vi är än idag mycket tacksamma for det fina arbete som lärare och elever på konfektionsskolan gjorde.

Den stora dagen

Så kom den stora dagen då min dröm skulle bli verklig lördagen den 31 Maj. In i det sista justerades uniformerna och spänningen steg och prick kl 16.00 marscherade vi mot torget där invigningen skulle äga rum. Vädrets makter var med oss och långt i förväg hade folk samlats för att få se den festliga paraden på Härnösands paradgata nummer ett, Nybrogatan.
I täten gick Carina Marklund och sedan kom vi andra 110 enligt den intränade uppställningen och aldrig någonsin tidigare i Härnösands historia har en pampigare och festligare skara Härnösandsungdomar marscherat i spikraka led på hela Nybrogatans bredd. Det var en historisk dag. Så här kunde vi läsa i tidningarna:

Västernorrlands Allehandas Ole skrev: Ungdomsorkestern gjorde „ succé inför tusentals Härnösandsbor Premiären för Härnösands ”egen vaktparad”, Kommunala musikskolans ungdomsorkester blev verkligen en stor framgång på lördagsaftonen, trots oroande förutsägelser log vädergudarna sitt soligaste leende mot de 111 musikanterna och alla åskådare efter paradvägen och vid invigningskonserten på Torget.
De färgrika fantasifulla uniformerna, det musikaliska framförandet, drillflickornas och flaggflickornas skicklighet gjorde åskådarna begeistrade och framkallade stormande applåder. Härnösands Musikskolas drill- och blåsavdelning, som det långa namnet lyder, är landets största ungdomsorkester i sitt slag och gjorde vid sin premiär ett synnerligen gott intryck. kunnandet ligger redan en bra bit över medelnivån.
När orkestern på slaget 4 marscherade från Nybrogatans krön mot Härnösands centrum var gatorna kantade av täta led härnösandsbor, bland dem åtskilliga föräldrar och anhöriga till de unga musikanterna. Färgfilmare och fotografer var flitig aktion för att fånga upp premiärmarschen. De olika avdelningarna bär olika slag av uniformer i vitt och guld med höga mössor, rödvita baskrar, capes i blårött och helblå uniformer. Härnösands stadsvapen, bävern, pryder alla uniformer och ger Öbacka PR av format.

NYA NORRLAND skriver Premiärparad i Härnösand av största skolorkestern Härnösandsborna tog verkligen tillfallet akt att se landets största skolorkester som paraderade genom staden på lördagen. sjöbefälsskolan till stora t torget kantades av applåderande åskådare som verkligen förstod att uppskatta den en. I består av 111 ungdomar s är landets största i sitt slag.
De musiknummer som bjöds utfördes också med en stor säkerhet och har krävt många timmars intrimning. Vid paraden invigdes också de nya uniformer som kommunala musikskolan fått. Staden har anslagit 35.000 kr för ändamålet och det måste anses vara en klok investering.
Skolstyrelsens ordförande Bengt Wiklund svarade för invigningstalet och därefter fick han och skoldirektör Lars-Erik Södergren motta de två första exemplaren av kommunala musikskolans skivinspelning. I täten för den pampiga paraden gick drillflickan Carina Marklund. Därefter kom sju flaggflickor och en avdelning med sex drillflickor under ledning av en tamburmajor och därefter följde en blåsorkester på 60 ungdomar.
Arrangemanget var väl genomtänkt och de flesta hämösandsboma hoppas säkert att få uppleva flera parader i framtiden.

SUNDSVALLS TIDNING skriver MUSIKPARAD I HÄRNÖSAND 111 flickor och pojkar vid Härnösands kommunala musikskola paraderade på lördagen i Härnösand i nya uniformer. Orkestern är störst i sitt slag i landet. Härnösand har anslagit 35.000 kr till uniformer och annan utrustning. Och nu ville som sagt pojkarna och flickorna visa upp den vackra ståten! Uppvisningen blev en stor folkfest. Helgdagsklädda människor kantade gatorna och applåderade de vackert skrudade ungdomsmusikanterna. Se, det var en kommunal PR-grej som gick hem.

EXPRESSEN skriver: 111 MUSIKELEVER PÅ HÄRNÖSANDS MARSCH Ett par tusen imponerade Härnösandsbor kantade stadens gator när landets största (?) barn- och ungdomsorkester gjorde sin bejublade premiär i lördags. 111 elever från kommunala musikskolan från 8 till 16 år med tamburmajorer, drillflickor och flaggflickor i täten marscherade genom staden iförda käcka och färgglada uniformer. Nästa år hoppas stan få utrusta 150 i orkestern.

Författat av Arne Larsson till Paradorkesterns 25års jubileum.

Årets resa går till Weissenhäuser Strand, en stad i norra Tyskland. Staden ligger ungefär 6 mil från Lübeck. Nedan finns information om resan, såsom rumsindelning och kartor.

Reseprogram (.doc)
Karta över Weissenhäuser Strand (.pdf)
Rumsindelning (.doc)
Packlista och allmän information

Om du vill läsa om Härnösands Paradorkesters resepolicy kan du klicka här

Kommer Snart!